Idag har vi varit på Sahlgrenska igen på CI-utredning. Vi träffade både en audionom, som gjorde hörseltest, och dr Radi Jönsson som är den ansvariga läkaren för CI-teamet i Göteborg. Det var ett lyckat sjukhusbesök med ett för en gång skull lyckat hörseltest med Gustav (lyckat så till vida att han faktiskt satt still och reagerade på ljud i flera minuter...!). Detta trots att dagen startade med en EP-attack. Det konstaterades som tidigare att hörseln inte är märkbart bättre med hörapparater, och den är inte bra alls, varken med eller utan hörapparater...
Efter hörseltestet fick vi ett långt och bra samtal med läkaren, som gav massor med ny bra information. Hon sa rakt ut att med Gustavs typ av hörselskada finns det mycket små, eller inga, möjligheter att utveckla ett fungerande talspråk utan hjälp av CI. Vi har i våra funderingar tyckt att det är konstigt att ett implantat skulle kunna fungera eftersom det egentligen inte verkar vara något fel på örat, utan snarare nerven eller "anslutningen" till hjärnan. Vi har ju dessutom gjort några ABR-undersökningar med inget resultat alls. Hon förklarade det som att det sannolikt är så att ljudet som skickas i nerven inte är synkroniserat i alla "kanaler", så därför fångar hjärnan inte upp något sammanhängande som kan tolkas som tal. Ett CI hjälper till att skicka en mycket renare och synkroniserad signal, så hjärnan får något enhetligt att börja lära sig tolka. Men även med ren signal in är det oerhört mycket för honom att lära in sedan! Så summa kardemumma planeras det för att Gustav kommer få ett CI inom två månader! Stort och lite omskakande, men samtidigt skönt att det är fattat ett beslut.
Vi fick dessutom lite smäll på fingrarna för att vi inte använder hörapparaterna så flitigt. Vi som tyckte vi varit duktiga som haft i dem ett par timmar om dagen, fast vi inte märker någon positiv effekt alls på hans hörande. Det är dock väldigt viktigt att skicka in så mycket ljud som möjligt i hörselnerverna så att hjärnan tvingas hålla de kanalerna öppna. Det kommer han ha stor nytta av även efter ett implantat är på plats. Nu är det alltså disciplin som gäller! Från morgon till kväll ska de vara i så vi kommer få jaga honom ännu mer! Men på något sätt känns det mer motiverat nu när man har ett specifikt mål med det hela.
Hej!
SvaraRaderaInte visste jag att du fanns här! Vad roligt :)
Upptäckte det först idag när jag kollade runt lite på min blogg, så det blev 10 minuters försening till Grodden, aja baja ;)
Fortsatte och läsa när jag kom hem. Mandus sa med en gång när han fick syn på ett av korten på Gustav.
- Men, mamma där är ju våran Millekille!
Dom är inte helt olika emellanåt.
Ni är fantastiska, vilken tur att han fick just er som föräldrar!
Kram Anna Lena
Men tack hörru! Ibland känner man sig dock rätt otillräcklig som förälder...
SvaraRaderaJa, jag tänkte att gossarna är rätt lika ibland på Olas kalas! :-)
Jag har ju inte hållit på så länge med bloggen, men det var kul att du hittade hit!
Kram på dig!